Jag läser i dagens DN att Sverige står inför en nationell lärarkris. Detta är långt ifrån den första artikeln som publicerats under senare år på samma tema. Lärarkrisen är inget nytt fenomen.
Lärarfacken har i flera år aktivt försökt lyfta frågan, men vad har hänt? Lärarlönerna är fortfarande för låga för att locka studenter till lärarprogrammen och arbetsmiljö på skolorna får många yrkesverksamma lärare att byta yrke.
Jag har tidigare bloggat kring ämnet och efter flera år som lärare på gymnasiet inser jag att samhället står inför en kris som få verkar ta på allvar. Min erfarenhet är att lärare ropat på hjälp i många år, efterfrågat bättre resurser och bättre arbetsmiljö. Dessvärre tycks ropen lämna ett tomt eko efter sig. Skolan får inte utökade resurser och med lärarnas löner händer inte mycket.
Många barnfamiljer använder sig av läxhjälp från Studybuddy för att stötta sina barn med individanpassad undervisning när skolan inte har tillräckliga resurser. Sveriges lärare vill hjälpa sina elever till högre resultat och i den bästa av världar skulle de få de resurser, den status och lön som de förtjänar, men tyvärr verkar det vara få som lyssnar.
