När jag började gymnasiet på 90-talet fick jag lära mig ett nytt begrepp; ”självständigt arbete”. Syftet var att vi elever själva skulle ta ansvar för vår utbildning. Enligt våra lärare var detta ett steg ut i vuxenlivet och ett måste för att klara högre studier. När jag ser tillbaka är det inte utan att jag undrar om lärarna själva trodde på det. Jag minns att det fanns flera i min klass som inte klarade av det nya arbetssättet. Deras betyg sjönk snabbt och efter studenten blev det Komvux för att komplettera.
Under min tid som gymnasielärare diskuterade jag och mina kollegor ofta om eleverna lärde sig bäst på egen hand eller under lärarledda lektioner. I en nyligen publicerad artikel i DN redovisas innehållet i en färsk avhandling från Göteborgs Universitet. Avhandlingen visar vad flera lärare redan känt till; att de stora förlorarna på 90-talets flaggskepp ”självständigt arbete” är elever som redan har det svårt i skolan. Avhandlingen visar hur kunskaperna i matematik hos högstadieelever har försämrats sedan 90-talet och går emot alla de som förespråkat självständigt arbete.
Våra kunder på Studybuddy behöver mer stöd än vad skolan kan ge. Det innebär inte att lärarna gör ett dåligt arbete, men att det behövs mer undervisningstid och att skolan behöver individanpassas så att alla elever får samma möjlighet. Våra kunder kan vara elever som kämpar för godkänt i matte men även elever som arbetar för högsta betyg i mattekurserna på natur. Gemensamt är att de inte kan nå sina mål på egen hand utan behöver stöd för att nå hela vägen.
Huruvida självständigt arbete enbart är av ondo kan jag inte svara på, men jag tycker att det är intressant att skolforskningen idag presenterar andra resultat än de som hittills fått styra skolan.
